Det tredje könet

Nu kanske du tror att man och kvinna, maskulint och feminint, ... är de två könen, och undrar vad det tredje är. Nej jag tänker inte på de könen nu, inte så mycket ialla fall. Snarare att man brukar säga att våra kön - eller genus om man så vill - bestäms dels biologiskt (fysiologiskt lika gärna), dels kulturellt. "Man föds inte till man, man blir det" skulle kanske Simone de Beauvoir ha formulerat det här med det kulturella könet om hon hade skrivit om män.

Biologin i könet bestäms av kromosomer och hormoner, och tittar man närmare på detta så finns det fler än två olika uppsättningar av könskromosomer. Det är inte så enkelt att vi alla har XX eller XY, även om det är vanligt. Det finns ytterligare ett par varianter, relativt ovanliga visserligen, men vissa personer har XXX, andra har XXY och några har X som sin uppsättning av könskromosomer. Man får tänka på att dessa kromosomer, liksom de övriga 44 förekommer i varenda cell i hela kroppen, och antagligen påverkar fysiologi och hormoner. Så inte ens biologiskt verkar det vara så enkelt att det finns två klockrena kön.

Socialt eller kulturellt kön är sedan det man skapar som det könliga i sin personlighet. Mycket får man sig nog påprackat som liten, men under livets gång korrigerar man säkert den könade rollen, ibland medvetet ibland omedvetet och vad som tolereras av omgivningen är antagligen starkt styrande. Ungefär så tänker jag när jag undrar över hur det kulturella könet skapas hos mig själv och andra. Det lustiga är att man skulle kunna tro att det kulturella könet inte kunde ha bara två kategorier. Så mycket variationsmöjlighet som det finns i detta, borde det inte ens räcka med tusen kategorier, det borde snarare vara en kontinuerlig skala mellan det mest feminina och det mest maskulina. Ändå verkar vi ha en fenomenal förmåga att avgöra för varje plats, syssla och egenskap om den hör till den kvinnliga eller manliga domänen! Kanske är det just möjligheten till flytande gränser mellan manligt och kvinnligt som gör att vi desperat måste återskapa ordning genom att etikettera allt som det ena eller det andra. (Feministerna skulle förstås förklara det hela med att PATRIARKATET ser till att det kan utöva MAKT genom att upprätthålla KÖNSORDNINGEN, ... )

Men nog skulle det kunna vara på sin plats med ett tredje alternativ, en tredje sektor, en tredje etikett, som vi kunde använda för en massa gemensamma platser, sysslor och egenskaper. Tänk bara på alla sysslor och yrken! Om vi kunde få bort könsetiketten på så många yrken som möjligt - målet vore alla yrken förstås - så kunde ungdomar välja utbildning och yrke friare efter intresse, lust, förmåga och ambition. Och om vi får bort könsetiketten på sysslor som har med barn och hem att göra ... osv.

Nu har nog du invändningar. OK, OK, OK, det fattar jag också, att det inte är så enkelt att man bara kan köra hela genussystemet i tvättmaskinen och tvätta bort texten på etiketterna. Så fort en etikett börjar bli oläslig, är det någon ordningssam person som fyller i bokstäverna igen, kanske via massmedia - troligen TV - som vi ju sörplar i oss stora kvantiteter av. Nej det behövs samordning. Som när det mot alla odds blev rökfritt på pubar och restauranger. Det berodde inte på att folk var rädda för att bryta mot de nya reglerna, och inte heller på att vi i ett enda svep kämpade ner tobaksindustrin med deras vinstintressen och bröt deras makt.

Jag tror att pubgäster i allmänhet helt enkelt gillade miljön bättre när luften var rökfri, både rökarna och icke-rökarna, men utan samordning var det inte möjligt att bli fri från röken. Samordningen bestod av en lagstiftning - en lag mot rökning i serveringar började gälla 1 juni 2005 om jag minns rätt. När det gäller att förändra genussystemet får vi nog också ta till samordning av något slag. Så att.