Det här med hästarnas sociala liv ...

Hästen är ett socialt djur och det bästa för dem är att de får vara med andra hästar enligt Djurskydds-myndigheten. Men de kan också knyta band med andra "liknande djurslag" som nötkraetur och får. Har myndigheten undersökt detta med "liknande djurslag"? Ska det vara fyra ben? Eller ska det vara gräsätare? Kan en hund vara sällskap? Knappast en varg i alla fall! Speciellt inte en vild och hungrig varg ... Blir hästen glad av att få umgås med en kanin?

Jag växte upp i ett jordbrukarhem, och vi hade bara en häst. Men jag lade märke till att den gillade sällskap av "liknande" djurslag, eftersom den jämt stod och hängde i det hörn av fållan som gränsade till avelssuggans hägn. Suggan var också ensam i hägnet, och valde det hörn som vätte mot hästen, så samma regel verkar gälla för svin, dvs. att svin är sociala varelser. Och att svin också är "liknande" djurslag till hästar. (Och vice versa förresten, det blir kanske användbart till myndighetens svinanvisningar när dessa kommer.) Om man ska gå på mina observationer.

Vad går djurskyddsmyndigheten på egentligen? Hur formulerar de sin fråga? "Vad gör hästar lyckliga?" Eller "vad gör hästar olyckliga?" Ska de sätta upp regler som gör att hästar inte blir lidande eller regler som gör att hästar blir lyckliga? Säg att de har rätt i att hästar föredrar sällskap (av åtminstone "liknande" djurslag). Det borde ju innebära att hästar blir lyckligare i sällskap än ensamma. Men betyder det att de blir lidande av att inte ha sällskap? Om jag går till mig själv ... jag tycker om att se bra filmer (efter vad jag tycker förstås) så då försöker jag se bra filmer. Om jag inte ser bra filmer en vecka, hur lidande blir jag då? Kanske filminstitutet kan vara en skyddsmyndighet som ser till att jag får tillräcklig tillgång till bra filmer. Jabaskämta! Men skämt åsido, det är skillnad mellan att vara en skyddsmyndighet mot djurs lidande och en myndighet för lyckliga djur.

Den där parallellen med brist på bra film och påföljande lidande är kanske inte så giltig eftersom den handlar om en människa. Men hur ser Djurskyddsmyndigheten på människan som djur? Det är inget problem att vi bara har två ben ialla fall, för vi platsar in bra som "liknande" djurslag jämförda med hästar. Djurskyddsmyndighetens representant argumenterar i alla fall i Ekots intervju den 24 maj -06 med begreppet "liknande" djurslag som förklaring för att hästar blir lyckliga även i sällskap med andra djurarter. Människan är tydligen tillräckligt "liknande" för att vi ska duga som kompisar till hästar, vilket djurskyddsmyndigheten konstaterar att vi gör.

Det kan inte vara kul varken för hästar eller människor att stå ensam i ett mörkt stall hela natten. Om man skulle ställa hästen i farstun i stället för stallet? Med dörren på glänt till vardagsrummet medan man tittar på 4-ans sena nyheter. Men sedan blir det svårt i alla fall om den inte kan följa med till sovrummet, speciellt om det är en trappa upp. Till och med Gert Fylking misslyckades ju med att få en häst uppför en trappa när han var i Sundsvall, fastän han red och verkligen försökte. På dagarna kunde man kanske ta med hästen till jobbet. Det skulle säkert ha positiv verkan på det psykosociala arbetsklimatet också, förutom på hästens lyckoupplevelse. För att inte tala om den fysiska atmosfären . . .