tisdag, juli 04, 2006

Skolavslutning i moskén


Vår lilla dotters jätteduktiga lärare i klass 3 i Björkskolan är muslim och några av klasskamraterna också, så läraren förlägger terminsavslutningar i en moské som finns i staden. Det är en tradition sedan flera år, men det är några av föräldrarna som inte tycker att deras barn behöver tränas i traditioner som har med Ramadan etc. att göra och det blir ju väldigt lite om jultraditionerna. Jag tror att det är mest de lite mer kristna familjerna som opponerar sig. Själva tänker vi ungefär att lite islam har väl ingen tagit skada av hittills.

OK, jabaskämta!

Diskrimineringsombudsmannen pekar på problemen med kyrkliga traditioner i svenska skolan och många reagerar med ryggmärgen: "Rör inte våra traditioner!" Men se upp! Vi måste akta oss för de populister som under valrörelsen litar på att folk inte tänker längre än näsan räcker i sådana frågor, och förvränger sakfrågan så att den fungerar som röstfiske.

Sanningen är att när vi i Sverige införde nioårig grundskola i början på 1960-talet, tog vi bort kristendomsundervisningen till förmån för religionskunskap. Jag minns det själv - började i högstadiet då - som en väldigt tydlig förändring, när morgonbön, etc. togs bort. Man kan tro att skolan då blev sekulär, alltså frikopplad från olika trosuppfattningar (vilket förresten borde vara självklart, eftersom skolan ska bygga på vad vi vet, inte vad några tror). Men det var nog bara ett första steg vi tog då.

Traditionerna är förstås olika i olika kommuner och skolor, och traditioner skapas hela tiden när skolor organiseras om. Det vi behöver göra är precis som diskrimineringsombudsmannen säger, "... fira avslutningar på neutral plats och inte i kyrkan". Jag håller med DO, men skulle kanske ha formulerat det "... på en religiöst neutral plats och inte i en kyrka, moské, synagoga osv."

Förresten så har vi mycket för oss här i Sverige som är segregerande, antagligen därför att vi har varit ett relativt homogent land. Nu är vi inte lika homogena och vi borde ta itu med vad detta innebär. Vi kunde t.ex. titta oss omkring i världen och se hur detta med multireligiositet har lösts på andra håll. Jag frågade en god vän med indiskt ursprung hur det t.ex. var med religiösa högtider i Indien. Jag fick veta att de stora religionerna i världen utövades i detta stora land, och vidare att man i hela Indien t.ex. hade gemensamma helgdagar. Några helgdagar hade hinduiskt ursprung, några muslimskt, andra kristet eller buddistiskt. Man samsades om en uppsättning helgdagar.

Hur har vi det i Sverige? Jo vi har bara kristna helgdagar utom nyårsdagen, första maj och nationaldagen. Vi blev i alla fall av med annandag pingst. Det jag tycker vi borde göra är att ta bort t.ex. annandag jul och införa en helgdag i anslutning till Ramadan. Vi får förstås ta hänsyn till hur många utövare det finns av olika religioner och till deras viktigaste högtider. Och eventuellt ompröva vissa kristna helgdagar. Argumentet är helt enkelt att det inte är rätt att påstå att Sverige är ett kristet land! Oavsett vilken religion som har mest utövare.

NEJ, det här förslaget var inget skämt!

Jag har en erfarenhet från ett annat land. Jag bodde med familj i två år i Tanzania, som hade tre stora religiösa grupper. Det var muslimer, kristna och så de som dyrkade den besjälade naturen, en tredjedel var ungefär. Några helgdagar var kristna, några var muslimska och några var nationella. Den avgörande skillnaden mot dagens eller morgondagens Sverige var nog bara att Tanzania bildades när man inte hade en dominerande religion. Så det var självklart att lagstifta om helgdagar med hänsyn till den multireligiösa situationen. Alla som jobbade i landet hade förstås samma helgdagar, oavsett religion. Och så måste vi förstås ha det i Sverige också, aldrig att vi skulle ha lagar som gällde olika beroende på etnicitet, religion osv.

Free Web Counter