Feminism eller jämställdhet?

Lars Ohly hade motvind på V:s dag i Almedalen, då Johan Sjöstedt gjorde offentligt att han kandiderar till partiledarposten. Men vad var det Ohly sa om feminism? Håller det på att bli OK bland politiker att inte säga att man är feminist?

Ohly drömde tillbaka till de dagar då Göran Persson sa sig vara feminist, "men nu säger inte ens jämställdhetsministern det!" Då syftde Ohly förstås på Nyamko Sabuni.

Men vaddå? Feminism och jämställdhet är ju inte samma sak. Och det vet förstås Ohly. Om vi skulle titta på hur jämställt det feministiska Vänsterpartiet är ... då måste vi ju hålla tungan rätt i mun och verkligen hålla isär begreppen!

I Vänsterpartiets stadgar står det inskrivet att ojämställdhet ska råda i partiet. Det är antagligen det enda partiet i Sverige som har ojämställdhet som princip i det inre arbetet. Detta kan verka otroligt, men så här lyder V:s paragraf 21:

"§ 21. Kvinnor skall vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent om inte synnerliga skäl förhindrar detta. I de fall där suppleanter förekommer skall såväl antalet ordinarie ledamöter som styrelsen som helhet bestå av minst 50 procent kvinnor. Om synnerliga skäl anförs skall särskilt beslut om detta fattas och skälen antecknas till protokollet."

Lägg märke till att män aldrig kan vara företrädda med 51%, 60%, 70% eller 100%, men detta är OK för kvinnor. Det betyder som kuriosa att det t.ex. skulle vara OK att ha delat partiledarskap mellan två kvinnor i detta parti, men två män skulle förstås vara stadgebrott.

För några år sedan hörde jag ett seriöst inslag i radions Ekot att det fanns ett förslag i V att alla åtta ledamöter i partiets Förtroenderåd skulle utses bland kvinnor. Enligt ekoredaktionen "trots att det stred mot stadgarna" och det var för att kvinnorna i Förtroenderådet "var trötta på männen". Jag tvivlade på att detta kunde vara sant, och kollade i partiets stadgar. Till min förvåning fann jag att Ekot faktiskt hade fel, det bröt inte alls mot stadgarna att alla i förtroenderådet utsågs bland kvinnor. Men om 5 av åtta hade varit män hade det varit stadgebrott.

Så när Ohly försöker ge sken av att man måste vara feminist för att vara FÖR jämställdhet, är det bara dimridåer han försöker framkalla. I hans eget feministiska parti har man redan avskaffat jämställdhet, till och med skrivit in detta i stadgarna.

Man kan fråga sig när den POSTFEMINISTISKA epoken börjar? Är det när Vänstern har lämnat riksdagen? Eller är det tvärtom: När Vänsterpartiet hamnar under 4% i riksdagsvalet kommer de att inse att postfeminismen pågått ett bra tag. Då har många redan förstått vad skillnaden är mellan feminism och jämställdhet som grund för samhällsbyggandet.