Könsmaktsordningen i skolan

Det har uppdagats (igen) att fler killar än tjejer i skolan får slutbetyg som är lägre än deras resultat i motsvarande ämnens nationella prov. (Källa till bilden är Lärarnas tidning.) Detsamma visade för något år sedan Alli Klapp i sin doktorsavhandling, genom att använda avancerade statistiska metoder i registerdata.

Men det finns ju också en sidofråga som kanske är huvudfrågan, nämligen om det är rättvist att flickor i genomsnitt får högre betyg än pojkar i nästan alla ämnen. För den frågan är detta med slutbetyg och nationella prov en kandidat till delförklaring. Det vi ser är evidens för att det är systematiska skillnader mellan hur flickors och pojkars slutbetyg relaterar till nationella prov. Systematiskt dels genom att det gäller alla ämnen som har nationella prov, dels genom att skillnaderna är större än som förklaras av individuella variationer.

Från lärare i skolan, och från elever, har vi fått höra och läsa i medierna att lärarna ju måste ta hänsyn till vad eleverna visar på lektionerna etc. Problemet är att det är svårt att skilja mellan processen och resultatet. Om en elev t.ex. visar flit i att läsa anvisade läxor, kan det visa på förmåga att lära sig det ämnet. Men om en annan elev visar lika gedigna kunskaper på ett neutralt kunskapsprov utan samma regelbundenhet i läxläsningen, är väl det också ett sätt att visa förmåga till lärande? På något sätt har den eleven ialla fall lärt sig det som visas i nationella provet.

För att konstatera om det finns problem med orättvis betygsättning i skolan, kan det hjälpa att helt enkelt se nationella provet som en neutral mätning av elevernas ämneskunskaper. Neutral därför att det inte är undervisande läraren som utformat provet. Sedan sätter läraren, som vet mer om eleven än som provet visar, ett slutbetyg som kan avvika från resultatet på nationella provet. Problemet nu är att dessa avvikelser gynnar just flickor i förhållande till pojkar. Men problematiken är inte alls ny!

Jag jobbade själv i skolan för många år sedan. Vår rektor ställde frågan om rättvisan i betyg mellan pojkar och flickor till oss kolleger redan för mer än 20 år sedan. Vår diskussion avslöjade en möjlig mekanism som kunde bidra till betygsskillnaderna. Många lärare använde betygsättning som ett sätt att hålla ordning i klassrummet. Hur eleverna uppförde sig och om de var ordningssamma med att komma i tid och ha rätt böcker med sig under ämneslärarens lektioner, gav helt enkelt utslag i betyget. Det gav associationer till betygsättningen i uppförande och ordning som avskaffades i skolan för mer än 40 år sedan. Men hur gick diskussionen när dessa betyg togs bort?

Betyg i uppförande och ordning togs (förstås) bort av politiska skäl. Logiken var att man inte skulle bestraffa barn från mindre privilegierad bakgrund för att de kanske inte var lika tränade i den ordning och det uppförande som förväntades i skolan, som antogs befolkas av lärare mest från medelklassen. De skulle helt enkelt inte betygsättas i uppförande och ordningssamhet. Men när min framsynte rektor frågade lärarna om vi satte rättvisa betyg, med kön som grund, verkade det som om uppförande och ordning betygsattes mångdubbelt genom att det fick genomslag i många ämnen.

Intressant är förstås att konstatera att en politisk analys med klass som grund på 60- och 70-talen, ersatts av motsvarande politiska analys men med kön som grund. I stället för att fråga om lärare ur medelklassen kan sätta rättvisa betyg efter klass, frågar vi nu om lärarna kan sätta rättvisa betyg efter elevers kön.

Om jag skulle föreslå åtgärder skulle det absolut vara att öka antalet nationella prov och tydligare instruera lärarna hur dessa ska användas i betygsättningen. Då skulle lärarrollen bli mer renodlad, dvs. att hjälpa eleverna i deras lärande snarare än att vara deras examinator. Dessutom skulle det vara intresant att se vilken effekt det skulle ha att flytta bort all bedömning av uppförande och ordning från ämnesbetygen. Antagligen skulle det behövas någon sorts separat skriftlig bedömning av dessa förmågor, eftersom det har betydelse för framgång både i skolan och arbetslivet att man kan anpassa sig psykosocialt till en viss miljö och en uppsättning av krav. Se till exempel detta dokument om Grundläggande anställningsbarhet

Om detta finns verkligen mer att säga, men det får bli i nästa bloggartikel.